Alfred Russel Wallace, född
8 januari 1823 i
Usk,
Monmouthshire, död
7 november 1913 i Broadstone,
Dorset, var en
brittisk naturhistoriker. Han utförde omfattande forskningsresor både till
Sydamerika och
Ostindien, där han ägnade sig åt att samla in växt- och djurarter. Detta inte enbart för vetenskapliga ändamål; han bekostade delvis sina resor med att sälja exotiska djur och växter. Under en lång resa kring
Borneo och
Indonesien publicerade han 1855 en uppsats,
On the law, which has regulated the introduction of species, där han utvecklar en teori som påvisar att nya arter tenderar att uppstå i områden där det från tidigare finns närbesläktade arter. Teorin har blivit känd som
Sarawaklagen, efter området där han befann sig då han skrev uppsatsen. Oberoende av
Charles Darwin utvecklade Wallace också en teori om
det naturliga urvalet, som han 1858 skrev en uppsats om:
On the Tendency of Varieties to depart indifenitely from the Original Type. Som medlem i
Royal Society fick Darwin tillgång till artikeln innan den publicerades, och hans vänner uppmanade honom att hastigt sammanfatta också sina egna rön (som han slipat på i tjugo år) som Darwin kunde publicera vid samma tillfälle som Wallaces artikel. Så skedde också, och Darwins
On the Perpetuation of Varieties and Species by Natural Means of Selection och ett brev från
Asa Gray lästes upp inför
Linnean Society 1 juli 1858).