glukagon

Glukagon är ett hormon i kroppen som utsöndras av de Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Glukagon insöndras vid sänkta blodsockernivåer och ökar glukoskoncentrationen i blodet, framförallt genom att stimulera nedbrytning av glykogen till glukos i levern. Glukagon har alltså en motsatt verkan till insulin. Sekretionen av glukagon (från α-celler) stimuleras inte bara av hypoglykemi (lågt blodsocker), utan också av proteinrik föda (aminosyror) liksom av svält och kraftigt fysiskt arbete. Genom glukagonets verkan ökar mobiliseringen av lagrade energiförråd, i synnerhet glykogen. Det huvudsakliga målorganet är levern, där glykogenolys (nedbrytning av glykogen till glukos) och glukoneogenes (nybildning av glukos från bland annat aminosyror) stimuleras för att ge ökade glukoshalter. Det sker också en ökad lipolys i fettväven. Effekterna på övriga perifera organ är relativt begränsade. Sammantaget är glukagon kroppens viktigaste blodsockerhöjande faktor.