Ett
gods är en större jordbruksegendom med centralt ledd drift av åtminstone delar av jorden. Från cirka
150 f.Kr. samlades i det
romerska riket allt större arealer bondejord i storgods,
latifundier, och drevs med
slavar som arbetskraft. Storgodssystemet övertogs efter Romarrikets fall av
germanerna, och under
medeltiden spreds det över hela
Europa.