höga c

Tonernas ton inom sångkonsten, vanligen benämnd trestrukna c, c3, för sopran- & altröster samt tvåstrukna c, c2, för tenor- & basröster. Krasst kan man säga att det är den högsta tonen att sjunga i de stora italienska operorna. Lyrisk-dramatiska röster (och tyngre) går ytterst sällan över höga c. Dock finns det ett otal roller för koloratursopraner och lätta lyriska sopraner som sträcker sig en bit över höga c. Tenorroller som går över höga c är däremot ytterst sällsynt, men återfinns inom den italienska bel canto-epoken. En berömd aria som sträcker sig till höga d är dock Adolphe Adams Le Postillion von Lonjumeau.