Predikat är en
satsdel som normalt utgörs av eller innehåller
satsens finita verb, till exempel
fiskade i
Erik fiskade. Därmed är predikatet också den mest centrala och mest obligatoriska satsdelen. En fullständig och avslutad mening kan bestå av endast ett predikat, till exempel uppmaningen
Ät!, eller det italienska
Piove (Det regnar). I språk med subjektstvång (t.ex. svenskan) måste dock en
grammatiskt korrekt sats oftast - om man bortser från imperativsatser - innehålla både
subjekt och predikat.