Stavelsen är en rytmisk grundenhet samt den minsta
prosodiska enheten. Den sammanfaller ofta men ska inte förväxlas med den syntaktiska enheten
morfem. En stavelse består av en
stavelsekärna, oftast en
vokal, som ofta, men inte alltid, är omgiven av
konsonanter. De konsonanter som föregår kärnan kallas
ansats, de som kommer efter kärnan kallas
koda. En eller flera stavelser i ett ord får ofta
betoning. På fackspråk kallas den sista stavelsen i ett ord
ultima, den näst sista
penultima och den tredje stavelsen bakifrån
antepenultima. Om stavelsen slutar med en vokal kallas den öppen, medan den kallas sluten om den slutar med en konsonant.