En
vård (
fsv.
varþer, eg. vakt, beskyddare, jfr.
eng.
warden), var i
svensk folktro benämningen på en personlig skydds
ande som åtföljde människo
själen från födelsen till dödsstunden. Vården kunde stundom uppenbara sig antingen som ett "lyse" (litet ljus) eller som människans
hamn, dvs. skenbild. Förnimmelsen av en annan människas "vård" kunde ge sig till känna som en fysisk företeelse i kroppen (till exempel tillfällig klåda i handen eller näsborren), som "aning" (vilket avsåg en dunkel samkänsla, genom vilken man kunde förnimma frånvarande personers
öde) eller i flera olika former av
varsel. Om man tyckte sig höra en person anlända en stund innan denne själv verkligen kommer, är det personens vård som ger detta "förebåd". Uppenbarelsen av en frånvarandes vård som synlig hamn kallas "
vålnad", och en avlidens vålnad benämns "genfärd". Genom
kristendomen utvecklade sig tron på två stycken vårdar, en god och en ond, i likhet med det goda och det onda
samvetet.