En
officer, pluralform
officerare, är ett högre
befäl i
militären. Termen uppkom vid slutet av medeltiden som en allmän term för befäl, när
riddarhärarna började försvinna och ersättas med
legoknektsarméer. Senare skilde man mellan "överofficerare", senare "officerare", befäl med ansvarsfullare uppgifter, och
underofficerare, befäl med mindre ansvarsfulla uppgifter. Vid tiden för statsarméernas genombrott på 1600-talet kom rekryteringen till de olika befälskategorierna, precis som tidigare, att påverkas av socialt ursprung. Officerarna kom att rekryteras från samhällets högre klasser, i första hand (
adeln), och personer som blivit officerare men haft sitt ursprung i lägre stånd adlades och tillhörde eliten i samhället, medan underofficerare rekryterades från
manskapet (de
meniga), som vanligen kom från samhällets lägre klasser. Under 1600-talet var ståndscirkulation från manskap via underofficer till officer och adelskap inte okänt t.ex.
överste Silfverlood på
Västgöta Ryttare som börjat som trosspojke och
Erik Dahlbergh som gått en liknande bana.