En
tätort definieras i
Sverige,
Norge,
Danmark och
Finland som ett tättbebyggt område med minst 200 invånare och där avståndet mellan husen är mindre än 200 meter. Tätortsindelningen beräknas i
Sverige vart femte år av
Statistiska centralbyrån (SCB). Tätortsindelningen är oberoende av den administrativa indelningen utan beräknas strikt enligt ovanstående definition. En tätort kan således ligga i flera
kommuner och till och med i flera
län, och en stadsdel kan ibland utgöra en egen tätort. De kan till och med ligga i flera länder även om det är omtvistat (till exempel
Karesuando). Det som inte är tätort benämns av SCB som "utanför tätort" och omfattar såväl mindre ortsbebyggelse som
småort, fritidhusområden och arbetsplatsområden, samt
landsbygd. En småort är en
ort med normalt mindre än 200 invånare (undantag finns) och högst 150 meter mellan husen.