Europeiska unionsrätten

Europeiska unionsrätten (EU-rätt), tidigare gemenskapsrätten (EG-rätt), utgörs av Europeiska unionens fördrag, lagstiftning, rättspraxis, internationella avtal och andra akter som har antagits gemensamt av medlemsstaterna. Unionsrätten har enligt rättspraxis direkt effekt och företräde framför medlemsstaternas nationella rätt. Unionen är unik bland andra internationella organisationer eftersom den har ett komplext och högt utvecklat rättssystem. Unionsrätten utgör en ny legal ordning i den internationella rätten för medlemsstaternas ömsesidiga ekonomiska och sociala nytta. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, blev Europeiska unionen en egen juridisk person och ersatte samtidigt Europeiska gemenskapen. Före fördragets ikraftträdande var ”gemenskapsrätten” den korrekta termen för unionsrätten. Vid tvister är det Europeiska unionens domstol som avgör tolkningen av unionsrätten. Alla medlemsstater har förbundit sig att lösa tvister som rör fördragen eller deras tillämpningar på det sätt som föreskrivs i fördragen.