Fornnordiska kallas det
germanska språk som talades i
Norden fram till slutet av
vikingatiden. Av de vikingatida nordborna själva användes orden
dansk tunga eller
norrönt mål för att beteckna det inhemska språket. I dagens Norge betecknar
norrønt mål vanligtvis endast den västra varianten av fornnordiska, en distinktion som emellertid var okänd för forntidens nordbor. Fornnordiskan förekom i tre kända dialekter:
fornöstnordiska i
Sverige och
Danmark,
forngutniska på Gotland samt
fornvästnordiska i
Norge, på
Island och
Färöarna. Skillnaderna mellan de nordiska dialekterna var dock så små under vikingatiden att de enkelt överträffas av regionala uttalsvariationer inom ett enskilt nordiskt land idag. Den bäst kända dialekten är fornvästnordiskan, eftersom
Eddan, de
isländska sagorna med mera skrevs på denna dialekt. Fornöstnordiskan är främst känd genom
runinskrifter medan
Gutasagan bevarat forngutniskan.