Isaac Newtons lagar eller
Newtons rörelselagar publicerades först
1687. Rörelselagarna hade tidigare formulerats av
Galileo Galilei och
René Descartes men fick sin slutliga utformning hos Newton, och utgjorde grunden för den klassiska fysiken fram till 1900-talet. De beskriver föremåls
acceleration, deformation och lägesförändring, och hur de påverkas av yttre krafter. De gäller för makroskopiska fysikaliska system, till exempel för kroppar,
stela kroppar och himlakroppar. De kräver att systemets
koordinatsystem är fixt, d.v.s. inte
accelereras.