Med
prakrit i egentlig mening avses de prakritdialekter, som begagnas i de klassiska
indiska dramerna. De förnämsta dialekterna är här
maharashtri, Chauraseni, magadhi och paikachi. Av dessa fyra är de allmännaste den första (i
verserna) och den andra (i den
prosaiska dialogen). De övriga påträffas mera sällan. I Chakuntala förekommer blott de två första, utom i sjätte akten, där en fiskare talar magadhi. I Mricchakatika finner man en ovanlig omväxling av olika prakritdialekter.