Romersk diktator var en politisk titel i den
romerska republiken, där
senaten kunde anförtro en av
konsulerna oinskränkt auktoritet för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider; den siste konsuln med denna myndighet utsågs
201 f.Kr. (jfr
Sulla). Den siste diktatorn på livstid var
Julius Caesar. Men diktatorn hade bara makten i sex månader i taget. Folkförsamlingen röstade fram en diktator som de fick välja bland de fria männen som de ansåg skulle bli bra som ensam härskare.