Substans (av
latinets substantia — det som ligger till grund) används inom
filosofin för att beteckna det grundläggande, det självständiga. Substansen tänks vara den
entitet i ett objekt som "bär" objektets alla egenskaper. Några viktiga
filosofer som har arbetat med begreppet substans är
Aristoteles,
Descartes,
Leibniz och
Spinoza.
Bertrand Russell pekar i
Västerlandets filosofi (1945) ut
Parmenides som den filosof som skapade substansbegreppet, även om Parmenides själv inte använde den termen.