Tipitaka

Tripitaka, (sanskrit, på pali: Tipitaka) "De tre korgarna", är beteckningen på theravadabuddhismens textkanon. Den kallas också för Palikanon, då den är nedtecknad på folkspråket pali, till skillnad från de flesta andra auktoritära filosofiska och/eller religiösa verk, vilka annars traditionellt författades på Indiens distinkta lärdomsspråk - Sanskrit. Ett språk som annars de flesta inhemska religioner är författade på, som till exempel dagens Hinduism vilken är mer eller mindre direkt sprungen ur den tidiga Vediska religionen med dess enorma verk och kulturskatt. I princip alla Indiens, med den tidiga Buddhismen som enda undantag, inhemska religioner och filosofier samt hela Indus-kulturens naturvetenskaper, psykologi, medicin, prosa e.t.c., har sina bärande källtexter författade på Sanskrit, vilket väl är att jämföra med latinets betydelse för, och inflytande på, oss i här i "Väst"). Och inte nog med att den tidiga Buddhismen författades på ett annorlunda språk än sedvanligt - det är också den enda religionen som uppstått i Indien som i sitt hemland dött ut. Däremot förekommer den, och då ofta som nationalreligion, i länder som Sri Lanka, Thailand, Tibet, Kina, Indonesien, Kambodja, Laos, Japan, Mongoliet och kanske fler än så.