affix

Ett affix ("fästa till", härlett ur latinets affixum) är ett morfem som läggs till ett ord för att ändra dess betydelse. Man kan räkna med sju olika sorters affix:

• Prefix: läggs till före rotmorfemet/-en, till exempel beklaga.
• Suffix: läggs till efter rotmorfemet/-en, till exempel bärbar (avledning), eller efter stammen, till exempel bärbara (böjning).
• Infix: läggs till inuti ett annat morfem (vanligen rotmorfemet), till exempel latinets tengo (jag håller); jämför preteritum tegi. Infix är vanliga i Borneo-filippinska språk.
• Cirkumfix: läggs till före och efter utgångsordets morfem, till exempel förarga, och i ryska наесться (äta sig mätt).
• Suprafix: läggs till suprasegmentellt på ett annat morfem.
• Transfix: placeras så att det "dyker upp" på två eller flera ställen i/kring ett annat morfem. Vanligt i arabiska, där transfix i form av vokalkombinationer kan sättas in i olika konsonantrötter.
• Interfix är rena fogelement, som alltid uppträder mellan två rotmorfem, alltså i sammansättningar. De svenska fogelementen i till exempel kvinn-o-parti, kung-a-makt, stol-s-ben, kan ses som interfix, även om de ursprungligen är kasusändelser på sammansättningarnas förled.