bön

För den tibetanska trosinriktningen, se Bön (religion).

Bön innebär direktkommunikationen inom religionen, med kontakt mellan den troende och en eller flera gudomar och förekommer inom de allra flesta religioner. Den är ofta formulerad, men kan också vara ordlös (se kontemplation) och kan utföras enskilt eller tillsammans med andra. Bönen kan ha många olika ändamål, till exempel tacksägelse, lovprisning, tillbedjan, klagan, begäran eller förbön. Olika religioner och traditioner har utformat bönen på många olika sätt.

Bön eller bon, är en mycket gammal trosinriktning i Tibet, ursprungligen animistisk och schamanistisk, men idag framför allt räknad som en av skolorna inom tibetansk buddhism.