Bahá'í är en världsvid monoteistisk religion som växte fram i det
shiamuslimska Iran i mitten av 1800-talet. Religionen, som förbjöds i det muslimska Osmanska riket likväl som i Perserriket, spreds tidigt vidare till främst
Brittiska Indien från och med 1860-talet under ledning av bahá'í-trons grundare Mirza Husayn 'Ali Núri, bahá'í-trons grundare
Bahá’u’lláh (1817 – 1892). Bahá’í-tron kom till Europa och Nordamerika under
'Abdu'l-Bahá (1844 – 1921) och till resten av världen under
Shoghi Effendi (1897 – 1957). Bahá'í-tron byggde vidare på den nationella väckelse, bábí, som Sayyid Ali Muhammed från
Shiraz, (1819-50), mer känd som
al-Báb (Porten), hade startat år 1844. Báb uttalade en profetia om att ett sändebud med Guds budskap till dagens mänsklighet –
Honom-som-Gud-skall-göra-uppenbarad – skulle framträda exakt 19 år efter Bábs egen kallelse. År 1863 förklarade sig Bahá'u'lláh vara detta sändebud. Religionens närmaste mål är att skapa en fredlig världscivilisation där nuvarande nationer eller regioner blir relativt självstyrande delstater och alla människor världsmedborgare, vilka förutsätts vara avsevärt mer andligt upplysta än idag.