dialekt

Ein Dialekt (lateinisch dialectus und dialectos, diálektos „Gespräch/Diskussion, Redeweise, Dialekt/Mundart, Sprache“, von dialégesthai „mit jemandem reden“) oder eine Mundart ist eine lokale oder regionale Sprachvarietät. Er kann sich von anderen Dialekten wie auch von der Standardsprache (ursprünglich Schriftsprache) in allen Sprachbereichen – Lautebene (Phonologie), Wortbeugung (Morphologie), Wortschatz (Lexik), Satzbau (Syntax) und Idiomatik – unterscheiden.

Dialect is in de taalkunde de benaming voor een talige variëteit die niet als standaardtaal geldt. De term kan op minstens drie verschillende manieren worden gebruikt.

Dialekt ( dialektos – "rozmowa, sposób mówienia") – regionalna odmiana języka, odznaczająca się swoistymi cechami fonetycznymi, leksykalnymi itp.

En dialekt eller mål är en språklig varietet med regional (geografisk) bas, i motsats till sociolekter som har sin bas i en samhällsklass och idiolekter som är enskilda individers språk.

Nárecí neboli dialekt (adj. nárecní, zr. nárecový a dialektní, dialektový, zast. dialektický) je nespisovný jazykový útvar užívaný pouze mluvcími z urcité geografické oblasti. Obor, který se zabývá vedeckým studiem nárecí, se nazývá dialektologie.