Valborgsmässoafton,
sista/siste april eller vardagligt
valborg,
finlandssvenska vappen, är en årlig
högtid som firas i
Estland,
Finland,
Lettland,
Sverige,
Tjeckien och
Tyskland den
30 april eller
1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den
heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år
779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom
häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (
Brocken, den högsta spetsen av
Harz, bekant bl.a. genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i
Goethes Faust), och där gjorde ofog i
djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) samt tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.