Den fornindiska perioden är den i
språkligt och
kulturhistoriskt avseende viktigaste vad angår de
indiska språken. Dess språk kallas
sanskrit (
sanskrita,
svenska "ordnad", "reglerad"). Egentligen tillkommer benämningen sanskrit endast språket under periodens yngre del, sedan dess former blivit av
grammatikerna strängt reglerade, men den utsträckes av bruket ofta till hela perioden. Den betydelse, som upptäckten och studiet av sanskrit haft för hela den indoeuropeiska språkforskningen, särdeles den jämförande, är ofantlig.