Enligt
fyrkällsteorin eller
fyrkällshypotesen är
Moseböckerna sammanställd av fyra huvudkällor:
Jahvisten eller
J från
900-talet f.Kr., där Gud vanligen kallas
Jahve;
Elohisten eller
E från
800-talet f.Kr., där Gud vanligen kallas
Elohim;
Prästskriften eller
P från
500-talet f.Kr., som är en mindre litterär författare än de båda föregående; samt
Deuteronomisten eller
D från
600-talet f.Kr., vilket innebär
Femte Mosebok. Källorna sammanställdes av en eller flera redaktörer i en utdragen komplex process som anses vara avslutad på
400-talet f.Kr.. Förutom skillnader i användningen av gudsnamn förekommer även andra stilistiska och teologiska skillnader mellan källorna.