gods (fastighet)

Ett gods är en större jordbruksegendom med centralt ledd drift av åtminstone delar av jorden. Från cirka 150 f.Kr. samlades i det romerska riket allt större arealer bondejord i storgods, latifundier, och drevs med slavar som arbetskraft. Storgodssystemet övertogs efter Romarrikets fall av germanerna, och under medeltiden spreds det över hela Europa.