- Denna artikel handlar om jättar som övernaturliga väsen. För stjärntypen, se jättestjärna. För personer med stor kroppsväxt, se gigantism.
Jätte (
fnor.
jǫtunn, pl.
jǫtnar) var i
nordisk mytologi och
folktro en storväxt och stark varelse med människogestalt, ibland klumpig och enfaldig, ibland ond och lömsk, men ibland också trollkunnig och vis. Jättarna var ofta fientliga mot gudar och människor, men båda grupperna fick också hjälp och råd från jättarna, och flera av gudarnas gemåler var jättar. De kallades även för
resar (
risar) i synnerhet
bergsresar (
bergrisar) samt
tursar (
þursar) i synnerhet
rimtursar (
hrímþursar) men även eldtursar. En jättinna kallades vanligen för en
gyger (
gýgr), men även för
trollkona o. dyl. Ordet jätte anses vanligen vara besläktat med verbet
äta (denna etymologi föreslogs först av
Jacob Grimm) och ha betydelsen av glupsk frossare (jfr. antikens människoätande
cykloper och
laistrygoner); turs och rese torde betyda "stark"; i nyisländskan antyder
risi storlek,
jötunn styrka,
þurs dumhet.
