Podsolen är Sveriges vanligaste
jordmån, och täcker ca 50 % av Sveriges landyta. Ordet härstammar från ryskans
pod (under) och
zola (aska). Podsolen karakteriseras av en vit eller gråaktig urlakningshorisont (E-horisont, även kallad
blekjord) som normalt är ca en decimeter tjock, och av en 2-3 dm tjock anrikningshorisont som kan vara röd eller brunsvart (B-horisont,
rostjord). Under B-horisonten finns den opåverkade
mineraljorden, C-horisonten. Oftast finns en några cm tjock O-horisont ovanpå, bestående av
förna och
mårskikt, där den överst liggande förnan utgörs av onedbrutna växtdelar, medan mårskiktet består av
humus och delvis nedbrutna växtrester. Podsoler utbildas i rätt så grova, dock ej alltför grova,
morän- eller
sandjordar genom en process som kallas
podsolering. Dessa jordar är oftast naturligt sura; markvattnets
pH ligger ofta runt 4 i både mårskiktet och blekjorden, och mellan 4,5 och 6 i rostjorden. De är även relativt känsliga för vidare
försurning på grund av podsolernas låga
vittringsbenägenhet. Podsolerna förknippas ofta med
barrskog, men de förekommer ibland även tillsammans med annan vegetation. Den sura miljön i podsolernas övre horisonter gör att
daggmaskar är ovanliga.