- För musiktermen, se modus (musik).
Modus (pl.
modi eller
modus), av
lat. modus, m., 'mått, sätt', är inom
språkvetenskap en böjningskategori hos
verb som uttrycker
modalitet. Olika modusformer av verb kan i vissa språk användas för att uttrycka att handlingen är verklig eller overklig, faktisk eller påstådd, önskad, uppmanad eller påbjuden, absolut eller villkorlig. Liknande modalitet kan ibland i stället uttryckas med hjälp av
modala hjälpverb; detta är vanligt i
germanska språk, däribland
svenskan. Sådana omskrivningar kallas ibland för
sammansatta modi, men i den här artikeln kommer i huvudsak bara enkla modusböjningsformer att behandlas, och bara
finita verbformer.
