Preskriptivism, även
universell preskriptivism (teoretiskt sett kan man tänka sig andra former av preskriptivism än den universella, men eftersom den är den dominerande ses de ofta som synonyma), är den
metaetiska teorin att moralomdömen fungerar ungefär som
imperativ. Till skillnad från vanliga imperativ är moralomdömen
universaliserbara; den som fäller ett moraliskt omdöme är bunden till samma omdöme i alla situationer med samma relevanta omständigheter. Konceptet introducerades av den brittiske filosofen
R. M. Hare i dennes bok
The Language of Morals från 1952, och har jämförts med
emotivism. Hare menar själv att de substantiella moraliska
värdeomdömen som följer av den universella preskriptivismen är de samma som följer ur det
kategoriska imperativet som formulerades av
Immanuel Kant.