prominence
prominence
► Noun
१. विशिष्टता, प्रख्याति, प्राधान्य, प्रकटता, २. ऊंचाई, उभार [1. vishiShTatA, prakhyAti, prAdhAnya, prakaTatA, 2. U.nchAI, ubhAra]
IAST: 1. viśiṣṭatā, prakhyāti, prādhānya, prakaṭatā, 2. ūñcāī, ubhāra
GSC: 1. vishishtata, prakhyati, pradhanya, prakatata, 2. oonchai, ubhaar