Romersk rätt (
latin jus romanum) är beteckningen på det
rättssystem, som utvecklades i det gamla
romerska riket, där det nådde sin höjdpunkt under de tre första århundradena efter
Kristi födelse ("den klassiska perioden") och på
500-talet i
östromerska rikets huvudstad,
Konstantinopel, gjordes till föremål för ett
kodifikationsarbete, vars resultat ("den justinianska eller bysantinska rätten") sedermera fått namnet
Corpus juris civilis och för eftervärlden förmedlat kännedomen om den romerska rätten. Slutligen talar man om romersk rätt särskilt med hänsyn till dess framställning i modern tid på den justinianska rättens grundval ("
pandekträtten" ; namnet härrör från den viktigaste delen av Corpus juris civilis, de så kallade pandekterna).