säckpipa

Säckpipa är ett musikinstrument av skalmejatyp som spelats ända sedan omkring 4000 f.kr. i Egypten, ursprunget är oklart men tros vara mellanöstern. Säckpipan var spridd över hela Europa under medeltiden och åtnjöt under 1600- och 1700-talen popularitet även vid Europas hov, (ofta i romantiska sammanhang, då instrumentet också har kopplats ihop med herdar och deras yrkesutövning.) Senare har den i Sverige mest överlevt i Västerdalarna och norra Värmland, för att slutligen helt dö ut i början av 1900-talet. Med ledning av de gamla instrument som bevarats från de områdena har dock rekonstruktioner av den svenska säckpipan, pôsun eller dråmban, utförts av olika instrumentbyggare och spelmän. Idag är det främst i folkmusiksammanhang som man kan få höra säckpipa. Fortfarande förknippas säckpipan gärna med Skottland och marschmusik. Olika säckpipetyper finns dock än idag i nästan samtliga europeiska länder, starka traditioner finns exempelvis på Irland, i Frankrike, Spanien, Bulgarien och Ungern.

Svensk säckpipa är en typ av säckpipa som funnits traditionellt i Sverige och som i dag används främst inom folkmusiken. Den svenska säckpipan blåses med munnen liksom den skotska höglandssäckpipan, men är liten jämfört med den. Säckpipetraditionen i Sverige var nästan helt utdöd när några gamla instrument hittades på ett museum på 1930-talet och den siste svenske traditionsbäraren på instrumentet lokaliserades i Västerdalarna. Under de senaste årtiondena har det framställts utökade varianter på svensk säckpipa, med flera pipor och möjlighet att spela i flera tonarter än de traditionella.