Med
Spårväg menar man ofta ett lokalt
spårsystem, vanligtvis anlagt inom större städer. På en spårväg bedrivs det
lokaltrafik med
spårvagn. Det är vanligt att spårvagnstrafiken går i gator och vägar tillsammans med vägtrafik (biltrafik, cykeltrafik etc). Det är även vanligt att banan är anlagd på egen
banvall (mest i förorter byggda under 1900-talet, planerade samtidigt som spårvägen). Vanligen förekommer inga särskilda
stationsbyggnader eller höga plattformar och avstånden mellan
hållplatserna är oftast korta. Det som främst karaktäriserar spårvägen, jämfört med
järnvägen, är dess större flexibilitet i stadsmiljön. Den kan ha skarpare kurvor (neråt några tiotal meter) och brantare lutningar än en konventionell järnväg. Detta är egenskaper som gör den lämpad för stadsmiljö.
Fjärrblockering saknas ofta och hastigheterna är ofta låga. Skillnaderna mellan en spårväg och en järnväg kan vara liten och svårdefinierbar, se längre ned i denna text.