Uppstad (gammalsv.
upstadher), egentligen
en uppe i landet belägen stad; tidigare benämning på en
stad som bara fick bedriva inrikes handel och sjöfart och saknade rättigheter att bedriva
import och
export (utrikeshandel). Städer som hade denna rättighet kallades i stället för
stapelstäder (denna rättighet kallades
stapelstadsrätt). Senare kom åtskillnaden mellan uppstäder och
stapelstäder att enbart bestå i att de senare tillät tullklarering.