Westfaliska kretsen,
Nederrensk westfaliska kretsen, en av de 10
kretsarna i det
tysk-romerska riket, upprättad
1512, omfattade landet mellan
Nordsjön,
Weser och nedre
Rhen till
Lahn i söder (med undantag av
kölnska hertigdömet
Westfalen) samt på vänstra Rhenstranden en landsträcka fram till franska gränsen. Arealen uppgick till 57 430 km². Kretsen omfattade
1792 bland annat
biskopsstiften Münster,
Paderborn,
Osnabrück och
Lüttich (urspr. även
Utrecht),
hertigdömena Kleve, Geldern,
Jülich,
Berg och
Oldenburg,
furstendömena Minden,
Verden,
Ostfriesland, Mörs,
Siegen,
Wied, Sayn,
Schaumburg,
Lippe,
Hoya,
amten Thedinghausen och
Wildeshausen,
grevskapen Mark och Ravensberg,
riksstäderna Köln,
Aachen och
Dortmund, sammanlagt 87 territorier, med en befolkning av 2,9
miljoner. Kretsdagar plägade hållas i
Köln.
Direktorer för kretsen var växelvis
biskopen av Münster och
hertigen av Jülich-Kleve, vars plats under
1600-talet intogs av kurfurstarna av
Brandenburg och
Pfalz. I Lunévillefreden
1801 förlorade kretsen sina västrenska områdesdelar till
Frankrike, och
1806 upphävdes kretsförfattningen.